Många tankar!

Nyligen gick min sambos mormor bort, hon va en person som betydde otroligt mycket för mig. När man förlorar någon som betyder mycket för en så tänker man mycket efteråt. Man funderar på vad livet går ut på när det blir så här. Man funderar mycket kring vad man själv håller på med. Man fundera mycket på det liv hon levt (alla äldre levt). Vad spelar egentligen allt vi kämpar för roll om 100 år? Hur mycket av vad vi jobbar dagligen spelar sen för roll? Alla bråk och konflikter, allt vi retar upp oss på vad spelar det för någon roll om några år?
Men jag vet att jag är dålig på att tänka längre fram ibland tror dom flesta är det. Man tar alla dagliga små problem allt för stort, glömmer kanske bort att stanna upp och faktiskt bry oss om våra nära och kära, dom som vi bryr oss om. Vi stressar hellre ihjäl oss för vad? Vi kanske inte ens lever så länge till så man hinner uppnå och leva ut det som vi kämpar så hårt för. Stanna upp i nuet och tar tid till som betyder mycket för oss tar oss tid att vara lyckliga över småsaker, för annars stressar vi nog bara förbi hela livet.
Nej, man måste försöka komma ihåg att stanna upp ibland och faktiskt visa att man bryr sig om dom som man älskar.
Jag tycker att man lätt kan bli så påverkad av vad samhället tror att man behöver, som senare inte betyder något alls. Jag ska försöka bli bättre på att ist bygga på det som spelar någon roll för min familj längre fram än i morgon.